Hej finisar! Idag är jag halvvägs in i graviditeten!! Hur sjukt är inte det?! Just nu ligger jag och känner hans sparkar i magen, det verkligen pirrar varje gång och jag blir helt galen för varje spark jag känner, att det ska bli februari!
Även J fick känna en spark härromdagen för första gången! Hans reaktion va överlägsen och jag är så glad att just han är pappan till min son, och att vi får göra denna resa tillsammans. Jag längtar verkligen till att vi sitter på våran veranda när vi är 70-80år, håller handen med varandra och dricker en kopp kaffe, samtidigt som vi sitter och små gnabbar mot varandra, sådär som vi är experter på, och bara få sitta och tänka tillbaka på tiden som ung, när vi träffades och hur allt har gått ifrån att jag inte ens va vuxen, långt ifrån klar med skolan och levde mitt ungdomsliv till fullo. Till han som extra jobbade som ung, försökte få ihop ekonomin för månaden, trotts blott 21år kämpa så hårt. Till vänta sitt första barn, ha en fin lägenhet med massor av planer inför framtiden och att bägge sitter med anställningar. Det känns så underbart, jag längtar tills jag får tänka tillbaka på allt.
Här har vi varit frånvarande pga, sjukstuga. Eller ja, va ”sjuk”/matförgiftad i ungefär 1 dygn innan det gav sig, så blev hemma ifrån jobb i måndags., På tisdagen mådde jag lite bättre och orkade mig iväg för att fira min äldsta lillasyster, som fyllde 14år! HELT SJUKT?!
Minns såväl en solig, tidig morgon. Jag va hemma hos min pappa och förberedde mig inför skolan, allt va bra… Gick på toa och då kommer min pappa springades till mig med telefon i högsta högg, med mamma i andra änden telefon. Tar telefon och undrar såklart om det är något speciellt som hänt då hon ringer så tidigt och hon får ur sig: Nu är du storasyster, din lillasyster har kommit.
Redan på denna tid. (8år gammal), så hade jag en bestämd vilja och ett jävla morgonhumör rent ut sagt. Hela min värld vändes upp och ner, jag blev helt flyförbannad. Skulle absolut inte ha någon syster.. Hellre en storebror om någonting.
Insåg ganska omgående att det va lika bra att ge upp, hon är redan född.. Så jag gav med mig på att åka till sjukhuset efter skolan för att möta min lillasyster för första gången. Slapp tillomed va på skolan hela dagen, så någon nytta gjorde hon ju!
Men där på sjukhuset, förändrades allt. Världens vackraste gosbebis och hon va MIN lillasyster.
Idag, 14år senare. Så är jag så otroligt tacksam för att hon finns. OCH även hon har fått äran, och jag äran för andra gången att få en till syster (Historien om hur det gick till när jag fick veta att mamma va gravid med henne, kan jag berätta någon annan gång, jag garvar varje gång jag berättar den, hahaa…) . Men jag älskar bägge så mycket och att dom finns i mitt liv gör allting så mycket bättre.
Och nu ska dom få bli världens bästa mostrar, jag är så exalterad!
Iallafall så spenderade jag resterade av kvällen ensam hemma, slet ut all skit ifrån sovrummet, som vi använt till förråd i 3,5år…. Flyttade säng på ungefär 270kg & gavel till andra sidan rummet. Sen höll jag på att tvärdäcka! Va helt färdig efter det och sedan orkade jag inge verkligen inge mer. Nu sitter jag hemma efter ett kvällspass och funderar på om jag har orken till att sortera allting som varit i sovrummet, slänga de som skas och bära upp resternade på vanliga förrådet, men jag vet verkligen inte om orken räcker.
Annars är man ju ledig imorgon, så man kanske ska passa på då istället? Vi märker helt enkelt.
Senaste kommentarer